Ja. Drama förföljer mig. Varför? Jo, för jag sätter mig själv alltid i skiten. Så de e oftast mitt fel. Vilket e en härlig feeling. HA HA nej.
Jag verkar bara ha fått mina föräldrars dåliga sidor, e inte de himla lustigt? Så när jag berättar för min pappa e hans svar:
- Jag e exakt likdan, så jag går igenom det här en gång i månaden! O de e bara att ta smällen!
Jag litar på alla, sån e jag bara. o oftast biter det mig i right back i arslet.
Vad ska man göra. Kanske inte ska prata alls? Aaah jag blir galen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar